Museets ändamål är att forska och samla klockor och ur använt eller gjord i Finland samt sprida vetandet om tidmätningen. Öppet tis, fre-sön, 11-18, ons-tor 11-20
|
| presenterar tidmätningens och klockors historia. Museet är det enda urmuseet i Norden. Samlingarna innehåller cirka 6000 klockor och ur från 1600-talet till nutid och rikligt med verktyg och andra material som är förknippat med urmakares jobb. Museet har också bibliotek och arkiv. |
Några pärlor i museets grundutställningen
Urmakaremästaren Lauri Helske (1893-1968) ritade och konstruerade ett kulur som är en av världens noggrannaste mekaniska klockor. Helske konstruerade kuluret 1934-1936. Premiärvisningen av klockan skedde på Finlands urmakareförbund rf:s 30-års-jubileumsutställning år 1936. Följande år var kuluret utställd på världsutställningen i Paris och erhöll guldmedalj och hedersdiplom. År 1938 visades kuluret på den internationella hantverksutställningen i Berlin och erhöll även här medalj och diplom. I kuluret finns så kallad kulgång och minimalpendel. Klockan är placerad i en vakuumkupa med vars hjälp man kan minimera de störningar som förorsakas klockans gång av lufttryckets och temperaturens växlingar. Kulurets gångnoggrannhet under normala förhållanden är 0,0033 sekunder i dygnet eller dess felmarginal i gången är c. en minut på 50 år.
Finlands första fickur Det äldsta kända i Finland tillverkade fickuret. Signerat: Mathias Lindberg Helsingfors No 23. Spindelgång. Silverboetterna stämplade i Stockholm år 1763. Mathias Lindberg fick mästarprivilegier i Stockholm år 1763. Han flyttade från Stockholm till Helsingfors efter att han erhållit löfte om burskap i Helsingfors. Lindberg var verksam i Helsingfors till år 1775 då han förbjöds att utöva sitt yrke här och återvände till Stockholm.
I internationellt perspektiv är Wäinö Maukonen (1877-1929) den mest berömda finländska urmakaren. Under 1910- och 1920-talet var han en av världens mest kända aktiva urmakare. Han var otroligt yrkesskicklig och flitig. Efter Maukonens död jämförde pressen i New York honom med Paavo Nurmi. I början av det senaste seklet verkade han i S:t Petersburg. Hans kunder bestod bl.a. av Tysklands och Rysslands kejserliga hovleverantörer. År 1916 flyttade Maukonen till New York där han vann rykte och ära varav man ännu minns honom. De klockor han tillverkade ansågs och anses vara stora rariteter.
|
